I går eftermiddag...

hände det som inte får hända. Vår ytterdörr hade inte stängts ordentligt och när jag gick från vardagsrummet så upptäckte jag detta. Den hade säkert varit öppen så i minst 30 minuter... "Herregud Missan" var det första som for genom mitt huvud. Missan är vår katt som är innekatt. Jag stängde dörren, rusade runt i huset i alla skrymslen och vrår som jag vet hon brukar ligga i men hon fanns ingenstans! Jag ringde Alva och hon kom hem och började leta ute. Efter ett tag kom några av Alvas tjejkompisar också och slöt upp och letade. Även ett par killkompisar gick och letade. Tack allihopa ni var så snälla som hjälpte till!
 
 
Missan fanns ingenstans, vi gick och gick. Mina föräldrar kom också och letade. Tack till er med såklart :) Jag bara kände paniken komma, hur ska detta gå, bara hon inte blir överkörd. Fy, så många hemska tankar som kom... Vi fortsatte leta hela kvällen. Grannen var i sin källare och kollade eftersom fönstrena dit var öppna, ingen Missan. Sist jag var ute var vid 01.00. Missan fanns ingenstans. Till slut somnade jag, men vaknade innan 04.45. Ut i trädgården igen och ut på framsidan av huset. Ingen Missan... Gick upp vid 07.00. Ut i trädgården igen osv, men ingen Missan.
 
Vi fortsatte att gå ut och gå och leta efter Missan. Jag var ute mycket i trädgården ifall hon skulle komma, vi gjorde lappar som vi satte upp runt omkring vårt bostadsområde, jag ringde polisen och anmälde henne saknad. Jag försökte lyssna efter hennes lilla bjällra som hon har på halsbandet så det kändes som om öronen värkte. 
 
På eftermiddagen tog jag ännu en promenad. Jag pratade med olika grannar i området, de skulle hålla koll och jag fick lämna mitt telefonnummer. När jag går där så ringer min mobil, det är Siri "Mamma, Alva har hittat Missan!". Jag bara skrek rakt ut av glädje! "Vart var hon?" frågade jag. Så kom Alva till luren. Grannen, som kollat sin källare, skulle sätta på en maskin tvätt och hade blivit skrämd av något som rörde sig. Hon hade sett att det var en katt, mörk, vita tassar och vitt under hakan. Alva följde med grannen in i källaren, satte sig försiktigt på huk och lockade. Visst var det Missan! Det blev ett tårfyllt möte :)
 
Så underbart att ha vår lilla Missan hemma igen!
 
Nu är ordningen återställd och jag ser fram att få sova i lugn och ro... eller rättare sagt sova och se till att ha fötterna ordentligt under täcket för Missan älskar att anfalla fötter som sticker ut :)
 
Kram

Kommentera här: