~Skogsbacka~

 

Som många vet så har jag alltid drömt om ett hus på landet. För ett antal veckor sedan, när det var sådär varmt och vi låg på stranden på Lidens badplats vid Västra Lägern, såg jag en annons på hemnet om ett torp till salu. Herregud, vad fint tänkte jag! Jag och min man tittade tillsammans och efter många funderingar fram och tillbaka bestämde vi oss för att beställa tid för visning. En vecka innan visning ringde de från mäklarbyrån och sa att de fått ett så bra bud att säljarna funderade på att ta det och undrade nu hur intresserade vi var. Vi var såklart jätteintresserade och ville komma på visning, så det budet som kommit in ströks.

 

Vi gick på visningen och den känslan som jag fick då kändes som en smäll, rakt i hjärtat! Jag blev totalt förälskad! Det här ska vi ha! Johan kände precis samma. Så det blev att kolla banken osv. Till slut började budgivningen, som var fruktansvärd!!! Det var en budgivare emot, som aldrig gav sig! Det slutade med att den andra personen gett högsta budet precis innan mäklarbyrån stängt, så vi begärde paus till dagen därpå. Vi diskuterade fram och tillbaka, hur vi skulle göra, lägga ett högre bud eller acceptera att vi inte skulle få det. Tårarna rann och jag var helt förkrossad. Kommer jag aldrig ut på landet!!! Jag bara älskade detta ställe!

 

Efter en sömnlös natt så hade vi bestämt att ge ett sista bud, tack var min pappa! Han var förbi kvällen innan, då det var paus i budgivningen, och sa "lägg ... mer och se vad som händer". Det gjorde vi som sagt. Dessutom hade min mamma tänkt precis samma sak! Hon hade hört hur förtvivlad jag var över att vi kanske inte skulle få det. Tack älskade föräldrar för rådet!!!

 

Vi lade vårt bud, runt middagstid, dagen efter och några timmar senare ringde mäklarbyrån och sa att vi vunnit. Jag var så lycklig!!! Herregud, ett eget ställe på landet!

 

Så idag har kontrakten blivit påskrivna och vi har varit och träffat nuvarande ägare som visat oss det viktigaste.

När vi kom hem bjöds det på firarfika av mina föräldrar som nästan är lika förälskade i torpet som vi :) Lika förälskade som vi går inte att bli ;)

 

Vi har också varit ute en sväng tidigare (fotot ovan) tillsammans med mina föräldrar, Johans föräldrar och min bror med familj.

 

Det är så fint och jag lovar mer bilder när vi fått tillträde :)

 

Just nu är jag världens lyckligaste!

 

Kram