I senaste inlägget...
tog jag upp frågan hur ni som har barn i skolan, ser på det här med att "utgå från elevernas nivå". Hur tycker ni att det fungerar? Jag själv jobbar i skolan och tycker att det är så viktigt, för hur ska vi annars kunna hålla lusten till att lära vid liv om vi inte kan utgå från elevens nivå? I skolan är alla jätteduktiga på att hjälpa de barn som inte når målen, det görs massor av insatser men vad gör skolan för de elever som behöver utmaningar? Där tycker jag att skolan inte alltid riktigt hänger med. T.ex. i åk1 i svenska och läsning är det smidigt att skicka med eleven en extrabok att läsa, men om nu eleven är superduktig i matematik sett till sin ålder. Vad gör man då? Måste eleven göra precis samma saker som sina klasskamrater? Måste eleven jobba i samma bok, trots att eleven har kommit så mycket längre i sin matematikkunskap. NEJ! är mitt svar och min åsikt! Jag tycker det är helt fel att en elev som kommit mycket längre i sin matematikkunskap ska behöva sitta och göra samma matematik som inte ger eleven någon utmaning. Eleven tappar lusten och tycker att matematiken blir urtråkig.
Min senaste erfarenhet är att en elev i åk 1 ska göra samma sak som sina klasskamrater, alla skulle göra samma sak, talkamrater 1-6 t.ex. 1+5, 2+4 osv, trots att eleven har matematikkunskaper som en elev i åk 2. Galet!
Eleven, ja det är min son...
Ja, jag är säkert en superjobbig förälder, men att höra sin son säga att matematiken, som han egentligen älskar har börjat bli tråkig, ja då måste jag lägga mig i. Alla ska få det de behöver i skolan och då menar jag ALLA!
Ett lite mer seriöst inlägg men ack så viktigt!
Kram