När man skaffar...

sig ett husdjur så skaffar man det för att ha det hela deras tid här hos oss. Jag minns den dagen då vi var hos Ann-Catrine Bergh, kennel Shakima´s i Söderköping, som igår. Vi hade bestämt oss för att skaffa oss en cocker, en hane. Några var intresserade innan men backade och vi fick erbjudande om att köpa Shakima´s Diggiloo om allt stämde. Herregud, är det någon mer som sett en cockervalp, man smälter innifrån och ut. Det finns inget sötare och där, just där fanns han, Shakima´s Diggiloo, vår Ludde. Han flyttade hem till oss och vi fick många underbara år tillsammans. Ja, ni läste "fick"... När man skaffar sig ett husdjur så måste man vara beredd på att ta det sista beslutet. Det svåraste i livet som man måste göra som djurägare och nu var det min tur. I måndags var jag hos veterinären och tog bort Ludde. Han mådde inte bra, hade ont i lederna visade sidor som inte var "han". Jag kontaktade uppfödaren och jag fick hennes fulla stöd. Detta med att besluta när ett husdjur ska somna in är det värsta som finns.
 
 
Jag ville avsluta Luddes liv på allra bästa sätt. Han fick en ordentlig promenad och jag grät hela tiden, han fick skinka som han älskade, vi åkte till sjön och han fick bada och simma som var det bästa han visste. Veterinären var fantastisk. Allt gick så lugnt och fint till. Nu springer Ludde utan krämpor tillsammans med sina kompisar.
 
 
Min älskade vän, du fattas mig. Det känns som om hjärtat och bröstet ska brista emellanåt, jag får ingen luft, då gråter jag... Många tårar blir det. Det är nog som Gustav sa idag, "Det blir bra, vi ska bara gråta färdigt först."
 
 
Kram