I torsdags kväll...

/ Bondkatt, Sessan / Permalink / 0
var det extra tungt i stallet. Vi hade kvällsfodringen men nu fanns det ingen Gullan att ge godis, pussa, klappa om och säga god natt till, bara en tom box. Usch, vad tungt det är emellanåt. Då kommer tårarna... Saknar henne något så fruktansvärt!
 
Mitt i all ledsamhet i onsdags, då Gullan fick somna in, så kom det ett meddelande på Messenger på telefonen. "Vill ni hämta Sessan ikväll eller i morgon?". "Ikväll, svarade jag". Tanken var att hämta Sessan nu i helgen men det funkade inte så det fick bli i onsdags. Det var på ett sätt bra för då fick jag något annat att fokusera på. Tänk att 12 veckor redan har gått! Kan inte fatta det. I varje fall tog jag kattburen och åkte och hämtade vårt lilla troll.
 
Så här ser man ut då man träffar sin moster (Missan och Lillan, Sessans mamma, är syskon) för första gången ha, ha. Tänk att en liten kattunge kan göra sig så ful. Kröker hela kroppen, reser ragg, bak med öronen, burrar upp svansen, svart i ögonen och låter smått ilsk :) 
 
Sessan fick ett halsband, en aningens för stort så hon får vara utan ett tag.
 
Sötnöt!
 
Det går i varje fall hur bra som helst! Sessan går på pottan, äter och gör allt det hon ska. Lilleman och hon funkar bara bättre och bättre. Första gången de träffades fräste hon så hon spottade åt honom, Lilleman gick då undan och såg så ledsen ut ha, ha. Nu är det inte så längre. Lilleman är verkligen toppen med katterna! Missan och Sessan har vågat närma sig varandra mer och mer. Minus är mer undrande vad sjutton vi skaffat ha, ha. Det funkar verkligen toppen! Så roligt med ett nytt litet liv i huset.
 
Nu ska jag pyssla om lille Gustav som fick spysjukan i går kväll. Det är bättre idag och nu får vi hålla tummarna hårt att vi övriga slipper.
 
Ta hand om er!
Kram
Till top