~Skogsbacka~

en bergochdalbana och precis så är mitt liv också. Nu är det vädigt mycket Balders branta nedförsbacke, fast med brantare lutning. Jag går omkring med en klump i bröstet som värker. Ibland flyttar den upp till halsen och sitter där och värker. Väldigt ofta vandrar den vidare och resulterar i massa tårar om jag inte lyckas trycka ner klumpen till bröstet igen... Hon betyder allt för mig men nu har hon fått ringkota och inget går att göra. Nu gäller det att ta tillvara på tiden. Att mysa, borsta, ge godis, massor av äpplen, krama, pussa... Att ta ett långsamt farväl.

Finaste vännen på sommarbete hos oss i Skogsbacka.

 

Det är baksidan med att ha djur fast jag vill inte vara utan djur på något sätt för att ha djur ger så mycket tillbaka. För mig är ett liv utan djur inget liv. Fy så tråkigt det skulle vara.

 

Kram