Jag vet ...

inte bara hur jag ska skriva... Jag är bara så oerhört, oerhört ledsen. Idag har min medryttarhäst Gullan varit hos veterinären och det visade sig att hon drabbats av ringkota och att det inte finns något att göra. Jag är knäckt, likaså ägaren. Gullan är det bästa som finns! Hon är en underbar häst, en riktig märr som vet vad hon vill, på ett bra sätt. Helt fantastisk! Min allra bästa kompis! Jag är inte ens ägare till henne men hon betyder allt för mig! Hur ska jag klara mig utan henne?
 
 
Kram

Kommentera här: