Igår var det...
åter dags för dressyrlektion för Alva och Blacky för Inger Axelsson. Inger är verkligen toppen! Det var så roligt, även om jag stod vid sidan av, men Blacky har blivit så fin i dressyren, så nu när vi ska sälja honom så skulle han passa både till dressyr och hoppning vilket känns så bra. Dressyr var inget han kunde då vi fick hem honom för lite mer än tre år sedan. Inger tyckte också att det hade blivit sådan skillnad och att han hade musklat på sig så bra och utvecklats. Så jag kanske ska ta tag i det där med att skriva en annons...
hur sjutton nu det ska gå till... Det här är det absolut värsta som finns med ponnytiden. Många säger att ponnytiden är den bästa, där har jag svårt att hålla med, för detta med att sälja sin bästa vän är så jobbigt. Nu har jag inte ridit Blacky särskilt mycket, kanske någon gång, men han är en familjemedlem som jag älskar och honom måste jag sälja... jag som är av den åsikten att skaffar man djur så har man dem tills deras sista dag i livet. Vi kan inte ha honom kvar heller för Alva har snart vuxit ur honom. Att jag sedan vet hur mycket Blacky betyder för Alva och hur mycket hon tycker om sin ponny gör inte saken lättare... fan rent ut sagt, vad jobbigt det här är. Vi är ändå rörande överrens Alva och jag att nu är det dags. Attt ha Blacky kvar och bara gå i hagen och han inte kommer ridas tillräckligt mycket är inte rätt mot honom.
Så vet ni någon som är ute efter en supersnäll D-ponny, 12 år, som både kan hoppning och dressyr, är snäll att ridas ut, sko och klippas osv. så går det bra att höra av sig för mer info. Som ni förstår så är hemmet superviktigt!
Nu ska jag torka tårarna och snart lägga mig.
Kram