Här är hon!
För några år sedan hade jag turen att få bli medryttare på en häst i stallet, Guilletta eller Gullan som hon kallades för. Att vara medryttare på henne var fantastiskt kul. Gullan var ett underbart sto, snäll, erfaren och kunnig, tjurig, javisst :) Jag vet när en valack kom till stallet, då fick jag knappt med henne ur hagen, så kär var hon!
Jag red lektioner på henne och Alva fick också rida och hoppa henne. Alvas första erfarenhet av storhäst. Jag hade det väldigt bra! På sommaren fick jag lov av ägaren att ta med henne på sommarbete i Skogsbacka. Vilken lycka!
Hösten 2016 blev Gullan halt och det gav inte med sig, så ägaren åkte med henne till veterinären som då berättade att hon fått ringkota och att det inte fanns mycket att göra. Frågan var nu om hon skulle bli avelsto eller tas bort. Efter mycket funderande bestämde sig ägaren för att ta bort henne. Eftersom han tyckte att det var så jobbigt att vara med när hon skulle tas bort, så fanns det inget alternativ för mig utan jag ställde upp, utan minsta tvekan. Så för ett år sedan idag, den 16 november 2016, fick Gullan vandra vidare. Jag var med henne ända fram och är så tacksam att jag var det. Hon betydde så mycket för mig!
Där är orsaken till varför jag inte tagit tag i min ridning. Jag har inte haft något driv, inget jävlaranamma, ni förstår säkert. Nu, de senaste veckorna har jag känt att drivet börjat komma tillbaka och allt med ridningen känns roligare igen, men det har tagit tid. Jag är så glad över Lotus! Han och Gullan är på något sätt lite lika varandra, inte bara i färg, utan också till sättet. Väldigt snälla, duktiga, erfarna, pålitliga och underbara!
Gullan
Lotus
Gullan kommer alltid ha en särskild plats i våra hjärtan!
Bästa Gullan!
Kram Malin