~Skogsbacka~

Igår upptäckte vi att ett av marsvinen, Gustavs marsvin Sötis, lät väldigt konstigt. Jag tog upp henne och hon kändes inte alls som hon skulle. Magen var så stor och trots det hade hon tappat i vikt. Dessutom kom det blod från rumpan. När vi upptäckte detta var det väldigt sent på kvällen så vi tog oss inte till veterinären förrän idag. I morse pratade jag med Gustav och som ni själva kan förstå så blev han väldigt ledsen. Direkt när telefontiden hos veterinären öppnade så ringde jag. Det var totalt omöjligt att komma fram så min man fick ta över och ringa. Till slut kom vi fram och vi fick en tid vid två idag. Väl hos veterinären så tittade han på Sötis och kände henne på magen. Hon hade en stor knöl inne i magen, troligtvis en tumör och när han klämde henne försiktigt på magen så kom det ut blod ur rumpan på henne. Så det fanns inte något att göra än att låta henne somna in.

 

När jag kom hem så gjorde vi iordning henne, la henne ien handduk i en kartong och Gustav fick klappa henne adjö. I helgen som kommer får det bli en liten begravning ute i torpet. Många tårar har trillat idag och det skär i hjärtat att se sin lille kille så ledsen.

 

När det händer sådana här ledsamheter så tänker en del ibland om det verkligen är värt det, att ha husdjur. Enligt mig är det värt allt, för under djurets levnadstid har man fått så mycket glädje och kärlek tillbaka. Att ha husdjur gör att du lär dig bl.a. ansvar, respekt, omsorg, att livet är både glädje och sorg. Baksidan av att ha husdjur är såklart att de någon gång kommer att lämna oss, men det finns inte en dag som vi skulle vilja vara utan dem.