~Skogsbacka~

 

Hon togs ifrån oss alla alldeles för tidigt. Under minnesstunden så fick man gärna gå fram och berätta något minne. Jag hade så gärna gjort det, men jag klarade det inte. Jag hade bara stått och gråtit så jag skriver lite här istället. Jag är så glad och tacksam att jag fick lära känna Brittan. Vi började lärarutbildningen samtidigt 1998 och där klickade vi direkt. Det var nog inte en dag utan att vi gapskrattade åt något. Till exempel så minns jag en händelse från allra första året, en torsdagseftermiddag, när vi gick en kurs som hette "Röst och talvård", där vi stod två och två, höll i varandras händer och fick lägga händerna på våra magar, min på Brittans och Brittans hand på min, för att känna att vi använde magen när vi pratade. Vi bara bröt ihop av skratt, vi skrattade så tårarna rann och till slut blev läraren något trött på oss hahaha. Vi döpte om kursen till "Bröst och magvård". Vi gjorde praktik och examensarbete tillsammans och hjälp vad mycket dråpligheter det hände under vår tid på universitetet. Efter utbildningen så har vi hållit kontakten under alla år. Hon blev mina barns gudmor, för mig fanns ingen annan. Underbara Brittan, med sin humor och omtänksamhet, en fantastisk vän. Lika glad och tacksam som jag är att jag träffat dig och lärt känna dig lika ledsen är jag över att du tagits ifrån oss. Det är så svårt att förstå att vi aldrig kommer att höras och träffas mer. Det kommer att ta tid att förstå. Jag kommer att bevara alla minnen i mitt hjärta livet ut.